Nu ler Vygotskij - Mina ställningstaganden och funderingar
Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna undervisningen och Lgr 11. Sthlm:Liber
Det viktigaste jag tar med mig från ”Nu ler Vygotskij” är att Anne-Marie Körling (2012) återkommande poängterar vikten av att det varken är elever eller läraren som ska stå i centrum för undervisningen, det är istället lärandet som ska göra det. Då lärandet är kärnan av lektionen flyttar fokus från att handla om varje enskild individs kapacitet, till att handla om lärande i förhållande till lektionens fokus (Körling 2012, ss. 76-81).Det är en viktig aspekt som låter självklar när den presenteras svart på vitt, men ändå vet jag att mitt fokus många gånger handlat om mig själv eller de elever jag mött. Hur ska jag till exempel återta kommandot i klassrummet efter fritt arbete, eller hur ska jag förhålla mig till eleven som alltid pratar rakt ut eller bara vill resa sig och gå? Istället behöver jag mer fokusera mina frågor på hur jag ska lägga upp planeringen för mina lektioner så att jag hjälper eleverna att hålla fokus kring innehållet genom hela arbetspasset. Det är ett svårt och nyttigt perspektivbyte att göra som kräver övning och reflektion av mig som lärare. Det är inte eleven eller jag som individ som behöver förändras eller anpassas, det är förhållningssättet till innehållet som behöver analyseras och modifieras för att passa varje särskild grupp av individer och deras lärande, och det är mitt ansvar som lärare att göra den anpassningen.
Det viktigaste kapitlet för mitt eget sätt att tänka som pedagog, ”Ansvaret & hållandet”, nämner ansvaret jag har att behålla fokus på undervisningen och lärandet. Det är jag som lärare som ska visa vad som är fokus genom att själv fokusera på innehållet av lektionen, och inte slösa tid på distraktioner som inte har med det innehållet att göra. Om jag slösar bort tid från lektionens innehåll på tillsägelser eller irrelevanta sidospår så har jag samtidigt visat att innehållet inte är primärt (Körling 2012, s. 69).
Bekräftande på mina tankar om barns lärprocesser får jag då Körling poängterar relationsskapandets vikt i skolan. För att främja och utveckla möjligheterna för elevers lärprocesser behöver skolan se att det är i relationerna mellan elever och lärare, och lärare emellan som utveckling av förmågor och kompetens sker (Körling 2012, ss. 52-54). Jag har ofta tänkt att det är konstigt hur min egen skolgång gjorde att jag kände mig inkompetent gällande de allra flesta ämnen, men kompetent och duglig i matematik och fysik. Mindre konstig är tanken då jag minns att den lärare jag hade i matematik och fysik var den enda som såg förbi min attityd och stöttade min kunskapsutveckling i ämnet. Här fick jag prova och lyckas oavsett vem jag var, medan de andra lärarna stängde ute mig från möjligheten att visa mina kunskaper för att min attityd var i vägen. Jag som person var fokus istället för mina egenskaper och kompetenser som elev.
Jag skulle vilja argumentera emot beskrivningen av lektionen ”Blåvalen” där Körling under arbetets gång kopplar elevernas aktiviteter till olika kunskapskriterier (Körling 2012, ss. 196-199). Vad jag sätter mig emot är att enligt den korta erfarenhet jag har av skolvärlden så behöver det finnas en plan för vilka kunskaper ett tema avser förmedla innan det startar så att lärarna och eleverna från början vet vilket innehåll som ska förmedlas.
På mina fältdagar skulle jag däremot vilja prova att på en matematiklektion visa, göra gemensamma och låta eleverna göra egna modeller av tal med okända variabler (Körling 2012, ss. 200-201). Denna övning är i sin enkelhet möjlig att anpassa i svårighetsgrad och övar både elevernas kunskap om likhetstecknets innebörd och de fyra räknesättens relation till varandra. Dessutom får eleverna öva på förmågan att beteckna okända tal med en symbol och öva på enkla ekvationslösningar. Alla dessa kunskaper övar eleven mot flera av de kunskapskrav som kursplanen i matematik för årskurs 4-6 nämner (LGR 11, s.64).
I ämnet bild skulle flera aspekter av boken vara användbara. Dels är det övergripande budskapet om att fokus bör läggas på innehåll och lärande istället för individen användbart i bild såväl som i alla andra ämnen. Om fokus riktas till att lära sig hantera exempelvis tryckteknik genom gemensamma och enskilda övningstillfällen, så flyttas fokus bort från att alla ska producera en och samma slutprodukt som ska jämföras. Andra, mer konkret användbara idéer att använda skulle kunna vara att bygga en modell av en blindkarta av Papier maché eller lera och låta elever själva placera ut var de hade valt att bosätta sig och sedan jämföra det med verkligheten (Körling 2012, s. 8). Detta skulle kunna innefatta såväl historia, som geografi, svenska, matematik och bild.
tillbaka till: Litteraturtips